Varför är det fel att vara stolt över sina barn!
Folk sitter ofta och drar upp alla otillräckligheter deras barn har men nämner så sällan sina barns goda egenskaper. Det är precis som om det inte är ok att vara stolt över sina barn när de inte längre är riktigt små.
Om man då berättar något bra;
- som att jag är glad att det går bra i skolan för min son.
- Jag är jätteglad att han hittills aldrig haft problem att få nya kompisar +
behålla gamla. (Man var ju allt lite orolig när han bytte skola)
- Jag är glad för att han är snäll och omtänksam och har förmågan att
känna empati när något jobbigt händer någon i hans närhet.
Naturligtvis har han också sidor som inte är helt perfekta.
Han är ju lite lat och lite väl förtjust i att sitta vid datorn.
Han slarvar bort en del prylar och det är såklart irriterande. Men jag tycker att detta är småsaker jämfört med det goda. Men det finns människor som verkar finna det irriterande att man inte sitter och klagar över sitt/sina barn.
Det väljer jag att strunta i. Min son är en härlig kille och det är jag väldigt glad för.