Inget händer men tiden går ändå

Lite skrämmande att man liksom kommer in i lunken av att ingenting händer.
Men på ett sätt är det väl tur för jag hade inte orkat vara så rastlös som jag var de första veckorna. Har tagit dagens promenad för en liten stund sedan, veckans första var det också eftersom jag cyklade runt en massa i måndags och igår tränade jag istället. Förhoppningsvis blir det promenad med pratkamraten imorgon, vi har tänkt promenera först och sedan äta lunch här hemma.
Ska fixa till en paj på morgonen som vi bara kan värma efter vår promenad. Ska bli trevligt. Nu kom sonen just hem så nu ska jag gå och prata lite med honom.