Det började skymma redan vid 19-tiden

Deprimerande, jag fick nog av slappandet igår och efter att sonen och jag ätit middag så gick jag ut och promenerade en 45 minuters promenad själv. (Sonen vägrade följa med, han förstår inte vitsen med att gå runt i en cirkel.)
När jag närmade mig hemmet igen var klockan lite i sju och det började redan skymma.
Man vet ju att det ska komma men jag väntar gärna ett tag på det kompakta mörkret.

Nog om det, har fått sänt ut inbjudningar till sonens 15-års kalas och har lite ont i magen av det.
Låter knäppt, men en av mina systrar har inte pratat med 2 av oss andra systrar sedan i februari i år, hon är sådan att hon plötsligt blir sur över något och då beter hon sig så.
Jag bjöd henne ändå men men i ärlighetens namn hoppas jag att hon inte kommer.
Den kvinnan har ett märkligt humör - hon är sur på oss för att hon tycker att vi två stod närmare vår mamma, vet inte riktigt på vad sätt jag kan hjälpa det.