Vill berätta lite mer om gårdagen

Det var så skönt att jag hade med mig - självklart sonen men också min exman, han är en riktigt bra vän och han stöttar oss alltid när han kan. Vi anlände till kapellet när det var rätt få personer där.
Några av systerns kollegor hade redan kommit och såklart den jag fasade för att träffa, min syster som jag (och de flesta andra) har en oerhört komplicerad relation till. Jag tänkte att en dag som denna glömmer man sånt trams och gick fram till henne där hon stod tillsammans med någon äldre dam som jag inte känner och sin man. När jag sa hej och tänkte ge henne en kram räckte hon fram handen och skakade som man gör med främlingar, sedan ignorerade hon mig och pratade med den äldre damen - hennes man bara nickade hej och gick sedan iväg. Då tog min exman mig i armen och vände mig och började prata om något annat - han förstod. Som tur var kom då min andra systers vuxna söner och de gick direkt fram till oss och kramade om oss och pratade. Fina killar!
Hur ceremonin i övrigt gick har jag redan berättat och den var så fin och så fruktansvärt plågsam samtidigt. Musiken var nästan för välvald - det fanns så många minnen till den.
Mötet med kusinen efter så många år var också fint - han har inte sett mig sedan jag var 21 år och när jag räckte fram handen för att hälsa öppnade han stora famnen och kramade om mig - så som ett syskon borde göra.

Konflikter har alltid funnits med denna syster - men de har aldrig varit riktade mot mig (och det är inte bara jag nu heller utan resten av syskonen också). Jag försöker tänka att hon kan inte var lycklig och ge henne en chans varje gång men ärligt - får man vara hur elak som helst?