Så var det dags

Ja, det dröjer några timmar än men det är den dagen. Begravningar kan vara fina men är alltid oerhört jobbiga. Det är tungt för oss alla och svågern är i dåligt skick, tror knappt han har ätit förutom de gånger jag, min syster eller deras granne fått honom till det. Vi får hoppas att dagen går bra.
Har lyckats få i mig två små rostade mackor så magen börjar nog bli ok igen, alltid något.
Snöat har det gjort igen så det var tur att sonens pappa (han skall också med) ska hämta oss och köra oss dit.