Man vet knappt vilken dag det är

Det är ett sant tecken på att man är riktigt ledig. Att lägga sig när man är riktigt trött - inte när man borde. Att stiga upp när man är redo för det - inte när man måste. Att inte veta eller bry sig riktigt vilken dag det är. Så härligt - skulle inte vilja ha det så för jämnan men det är ett skönt avbrott mot vardagen.

Idag har jag kökstädningen kvar också får jag väl ta tag i stryktvätten också annars är det bara lugnt. Hittade ett recept på en Balsamicosås som jag ska testlaga ikväll, sonen och jag får prova den till en kotlett och se om den är god, i så fall kan vi ha den på nyårsafton till fläskfilén.
Har bara problemet att en av gästerna avskyr vitlök så jag får stoppa in någon ört istället.
Mannen ifråga har väldigt bestämd smak - han gillar som sagt inte vitlök, inte kalla såser, inte för stark mat, inte kött som det finns fett på (entrecote eller fläskkarré går bort), han gillar heller inte kall mat (alltså kalllskuret eller så). Men jag ska nog få till det - det brukar bli bra.
Förrätt och dessert är redan uttänkt. Imorgon får jag ge mig iväg och inhandla lite mer rödvin och något gott till välkomstdrinken.