Vet ni något som är så jobbigt....

...imorgon har sonen bestämt med sin pappa att han ska sova hos honom, då ska jag försöka ta mig den här tiden då jag ringer i varje fall den syster som står mig närmast och berättar om vad som hänt - hon kommer att bli så besviken vi har ju umgåtts mycket som par och haft jättetrevligt. Men jag vet att hon kommer att vara stöttande också. Det känns jobbigt.

Min exman är en fin man, visst har vi också gått skilda vägar en gång i tiden men det var efter tusen samtal och femtioelva försök och vad som kändes som total ärlighet -
så känns det inte denna gången. (Sen säger det en del om människor när de jag kontaktade direkt var först Hossan och sedan min exman). Nu har han (min exman) valt att åka hem tidigare från sin flickvän för att sonen och han ska vara tillsammans imorgonkväll så att jag ska få lite tid att slippa vara starka mamman.
Hans flickvän var helt med på detta. Att den man som jag varit tillsammans med så länge inte ens kontaktat sonen via mail eller vad som helst efter all denna tid är för mig väldigt märkligt, sonens första reaktion var att ge mig en stor kram, sen grät han en skvätt - han var liten när vi skildes och vi har alltid varit vänner, men han har ett band med denna "nya" man som plötsligt bara struntar i det hela och för mig är det oförlåtligt - såra mig om du måste men ge fan i att såra mitt barn.