Rånförsök

Igår hände det som man hela tiden varnar sonen för och själv är rädd för.
När han skulle cykla hem från träningen var det 2 rötägg som tyckte sig ha rätt till hans prylar. Det cyklade en framför honom och en bredvid och snackade om att han hade mobiltelefon för den syntes i byxfickan.
När de stannade så att han blev tvungen att bromsa så hade sonen sinnesnärvaro nog att vräka fram foten så att killen på cykeln framför (de stod alltså stilla då) ramlade omkull, sedan stack han snabbt åt sidan och cyklade så fort han kunde därifrån, den andra killen följde efter men hade enligt sonen för liten cykel så han hann inte med.

Vi har pratat om detta innan och jag har alltid sagt att det är bättre att bli av med saker och komma hem oskadd men han säger att han blev arg och inte hann tänka. Rädslan kom när han kom hem då blev han helt skakig.
Jag sa inte det till sonen men inom mig kan jag inte låta bli att tänka - hoppas han slog sig. Det är inte snällt men det är för j-gt att de ska komma undan med sånt här. Nu vågar jag inte låta sonen cykla den trafikmässigt säkraste vägen hem längre utan nu får han ta en annan väg + att ett tag framöver kommer jag att hämta honom.

Huvudsaken är att han är oskadd!!