Soffan är på plats

Den var jättefin och allt ordnade sig, fick ta en timmes tjänstledigt för att vara hemma när han kom så vi kunde bära in den gemensamt.
Men nu känns det bra när den står på plats och ser fin ut och dessutom är skön att sitta i.

Till något helt annat så fick mitt livs första samtal med klagomål på min son ikväll! Har ingen träning på sådant eftersom han brukar uppföra sig bra.
Det ringer en man som inte presenterar sig och frågar om jag är mamma till "sonen". Detta varken kan eller vill jag neka till.
Han säger då att min son visst är rätt smart va? Detta sägs inte på något så där väldigt trevligt sätt så jag säger bara att jo det är han väl - vem är det jag talar med. Mannen säger så vem han är - en släkting till en gammal skolkamrat till min son. Han säger då att min son tagit sig in på den andra pojkens chattprogram. Jag står helt frågande eftersom jag inte kan sånt och inte hade en aning om att det gick. Mannen fick ringa till sonens pappa istället eftersom sonen är där och när jag ringde senare var sonen mycket upprörd - av skuldkänslor. Han var skyldig! Den andra pojken hade provocerat honom med att kalla honom för diverse namn och min son hade sagt att han skulle göra så om han inte slutade....han slutade inte och tydligen går det att ta sig in på andras chattprogram.
Min son ska ringa den andra pojken imorgon och be om ursäkt.
Han kände sig jätteskyldig, han hade förvisso blivit kallad både det ena och det andra av pojken som är känd som mobbare sedan tidigare men han förstod att det var fel. Jösses! Det måste ha varit enklare förr när anklagelser handlade om att någon hade puttat någon eller något sådant.
Känns knäppt att inte förstå hur saker ens barn gör går till.