Känslan av panik
Min största anledning till att jag vill få sålt min mammas lägenhet är att få slippa känslan av panik varje gång jag ska dit.
När jag ska dit händer det varje gång -
Jag står i hissen och hjärtat börjar slå snabbare, jag börjar svettas och bli orolig, tårarna börjar tränga på......
Jag känner känslan jag kände den vidriga dagen när allt hände.....
När jag kommer fram till dörren känner jag återigen hur det kändes den där kvällen när jag stod där och inte visste om hon kanske bara gått in till någon granne eller vad jag skulle mötas av när jag kom in.
När jag sätter nyckeln i dörren kommer allt, paniken som jag kände när jag insåg att säkerhets-kedjan låg på.... då visste jag att något var fruktansvärt fel. Hon kunde inte vara hos någon granne.... hon fanns där men kunde inte svara i telefon och kunde inte svara mig när jag i panik ropade på henne medan jag försökte få av kedjan....
Jag fick av kedjan och kom in och till min lättnad så satt hon där, mycket sjuk men vid liv.
Sedan gick det ju ändå som det gick, men vården fick i varje fall försöka hjälpa henne.
Tyvärr hjälpte det inte. Två av mina syskon hann också dit, annars hade jag nog kollapsat helt.
Jag vill inte känna den känslan fler gånger.....
När jag ska dit händer det varje gång -
Jag står i hissen och hjärtat börjar slå snabbare, jag börjar svettas och bli orolig, tårarna börjar tränga på......
Jag känner känslan jag kände den vidriga dagen när allt hände.....
När jag kommer fram till dörren känner jag återigen hur det kändes den där kvällen när jag stod där och inte visste om hon kanske bara gått in till någon granne eller vad jag skulle mötas av när jag kom in.
När jag sätter nyckeln i dörren kommer allt, paniken som jag kände när jag insåg att säkerhets-kedjan låg på.... då visste jag att något var fruktansvärt fel. Hon kunde inte vara hos någon granne.... hon fanns där men kunde inte svara i telefon och kunde inte svara mig när jag i panik ropade på henne medan jag försökte få av kedjan....
Jag fick av kedjan och kom in och till min lättnad så satt hon där, mycket sjuk men vid liv.
Sedan gick det ju ändå som det gick, men vården fick i varje fall försöka hjälpa henne.
Tyvärr hjälpte det inte. Två av mina syskon hann också dit, annars hade jag nog kollapsat helt.
Jag vill inte känna den känslan fler gånger.....
posted by Kimmie @ 22:16
3 Comments:
At 2007-10-13 09:59,
Anonym said…
Hoppas lägenheten blir såld. Det är ju bättre att bara ha de bra minnena kvar. Även om du inte glömmer det som hände behöver du inte påminnas på samma sätt.
Har du en mail förresten? Jag skriver på ett annat ställe nu och tycker det vore kul om du hittade dit.
At 2007-10-13 14:49,
Anonym said…
Jag tror jag förstår hur du känner och hoppas verkligen att köpet blir av och att ni kan avsluta den delen. Kan hända att sorgen kommer i förnyad intensivitet men jag tror ändå, som du, att det blir ett avslut och lättare att fokusera på alla ljusa minnen.
Får ont i magen när jag läser om hur jobbigt det är för dig...
At 2007-10-14 18:05,
Anonym said…
Jag kan inte säga att jag vet hur du känner det men jag kan förstå känslan på ett sätt.
Jag hoppas att ni får sålt lägenheten så att du slipper ha den känslan.
Har en tår i min ögonvrån när jag läser om hur dåligt du mår och vill skicka dig en stor kram.
Skicka en kommentar
<< Home